I datorsammanhang finns det ett heligt tal, och det heliga talet är ”minst två”. Du känner kanske till det gamla talesättet att man inte ska lägga alla ägg i en korg, för om du tappar den korgen säger det sig själv att det blir en förbaskad smet av allting. Detta fler än ett-resonemang lever i allra högsta grad även när det handlar om vårt sätt att interagera med vårt moderna IT-samhälle.
Låt mig förklara. Du bör ha minst
2 e-postadresser hos två olika e-posttjänster/-leverantörer. Alla seriös e-posttjänster erbjuder möjligheten att använda en annan e-postadress som ”räddningsplanka” som något skulle hända med ditt konto, som att du tappar lösenordet, kontot blir hackat et cetrera. Med två konton kan du dessutom välja vart du vill att olika typer av e-post ska skickas, du kan ha en som huvudadress och den andra för nyhetsbrev och liknande, men den primära funktionen är att adresserna ska agera räddningsplanka åt varandra.
2 webbläsare. Om något inte fungerar i den ena, använd den andra och försök igen. Olika webbläsare är dessutom bra på olika saker, så använd den webbläsare som passar bäst för vad du tänker göra. Och nej, det behöver inte vara rörigt, LastPass kan synkronisera alla dina lösenord mellan alla dina webbläsare, FreeDownloadManager kan på ett enhetligt sätt hantera och styra alla filhämtningar oavsett webbläsare, och det finns till och med tillägg som synkroniserar bokmärken mellan olika webbläsare. Att bara ha en enda webbläsare är som att ha en enda hylsnyckel.
2-vägsautentisering. Överallt där det är möjligt, används tvåvägsautentisering. En undersökning visade nyligen att risken att få konton hackade minskar med 99,9 procent som man använder tvåvägsautentisering. ”Men det blir så trassligt, det är mycket smidigare utan.” Japp, stämmer, och det är mycket smidigare att inte ha någon ytterdörr för man slipper använda ett handtag, men jag kan slå vad om att du både har ytterdörr och ett lås som du använder på den.
2 hjärnhalvor. Eller rättare sagt – använd två hjärnhalvor. De flesta har två stycken, men det kan framstå som att ganska många är i mer eller mindre ”mint condition” när det handlar om datorer. Läsförståelsen framstår ibland som hämtad från en pekbok. Ofta, inte alltid ska erkännas men förvånansvärt ofta, står saker och ting i klartext. ”Vill du radera den här filen? [Ja/Nej]” Jag har ärligt fått frågan från en användare vad personen ska klicka på.
– Tryckte du på Delete-tangenten?
– Ja.
– Vill du radera filen?
– Ja.
– Vad tror du att du ska trycka på!
Somliga användare verkar dels vara av uppfattningen att datorn aktivt försöker luras, och dels att det handlar om att desarmera en bomb – klipp fel sladd så exploderar allt och tar kvarteret med sig.
