Svenska damlandslaget i handboll, vilka lirare, vilka kämpar. EM-semifinalen mot Rumänien är precis färdigspelad. Den första EM-semifinalen någonsin för handbollsdamerna. Och vad gör de?! De kämpar, sliter och framför allt spelar sig till sin första EM-final någonsin. Smaka på den: EM-final. Personligen skiter jag i hur det går i finalen. Målvakten Grubbström tar ett skott i ansiktet, reser sig och spelar om möjligt ännu bättre. Torstensson spelar som om termen nio meter inte syftade på niometerslinjen på planen utan hur stort hennes självförtroende är. Och vilket lag. För att citera de flesta tjejerna som intervjuades efteråt: “Det är helt otroligt”. Japp, prestationen, laget, matchen… det är otroligt.
Jag tycker faktiskt att det finns fler som behöver beröm efter den här semifinalen: publiken. Inte bara den svenska utan även den danska, som stod upp, vrålade, hejade hjälpte alla gulblåa. Jaja, vi vet varför, ni vill möta de blågula i finalen. Jag hoppas att ni inte ångrar er nu.
Blir det seger i finalen? Kanske. Hoppas. Vill. Men oavsett vilket är det bästa handbolls-EM någonsin, och det utspelas i detta nu. Heja tjejer, ni är otroliga.