Vi har samlats här idag för att ta farväl av en av de första hjältarna inom vad som idag har blivit en storindustri. Datorspel har idag blivit en mångmiljonmarknad präglad av dollartecken och prasslet av sedlar. Därför är det med stor sorg som vi tar farväl av ett av offren som kommer att saknas av många datorspelare i alla åldrar. Vi har samlats här för att ta farväl av kreativiteten.
I takt med att våra datorer har blivit kraftfullare och klarat av både vackrare grafik och klarare ljud så har resultaten visserligen blivit vackrare att se på, men precis som med människor så är det mångfalden som ger oss rikedomen. Precis som med människor är det också det som finns under ytan som trots allt är viktigare än det som finns på ytan. Det engelska talesättet att ”beauty is only skin deep” passar lika bra på spel som på medmänniskor.
Två stycken slagskämpar närmar sig mitten av ett fält. Striden slutar när den ena ligger ner efter ett vältriktat slag mot bröstkorgen. En spelbeskrivning som passar lika väl in på Dead or Alive 4 på X360 som Virtua Fighter 5 på Playstation 3 men precis lika bra på The Way of the Exploding Fist som lanserades 1985 på Commodore 64.
Och vad skiljer egentligen första Super Mario på en simpel 8-bitars Nintendo från Lego Indiana Jones om inte blott en enda dimension. Handlingen i de två spelen är likadana; spring omkring i en värld där det gäller att hitta utgången.
I takt med att kostnaderna för att producera spel har stigit genom taket, fortsätta upp genom vinden för att hastigt passera parabolantennen och vidare upp mot molnen så har speltillverkarna med all ekonomisk rätt i allt större utsträckning valt att satsa på säkra kort. För det ska fan våga chansa på ett kreativt spel när det inte är säkert att man tjänar pengar på det.
Man får väl fortsätta att leva efter den kinesiska devisen att ”var glad åt lite så får du vara glad mycket” och konstatera att gräsmattorna ser mer välklippta ut i dagens golfspel. Fotbollspelarna ser gladare ut efter att ha gjort mål. Och en yppig barm respektive svällande biceps ser både yppigare och mer svällande ut än i verkligheten. För med den moderna tekniken är det nästan lika fint som i verkligheten men betydligt mer förutsägbart.