Innan jag kläcker ur mig en liten tirad – lite bakgrundsinformation.
Susanne Bier har gjort en film för Netflix som heter Bird Box om en mamma och hennes två barn (som kallas Boy och Girl). Kortfattat handlar filmen om att de tvingas leva med ögonbindel eftersom osynliga monster har invaderat och gör personer som ser dem självmordsbenägna.
Detta har lett till vad som kallas för Bird Box Challenge där folk utsätter sig för mer eller mindre bisarra situationer som de ska klara med ögonbindel. Löptävlingar, hoppa uppför trappor och andra ”genomtänkta” uppgifter. Det har börjat gå så långt att Netflix själva har reagerat och bett folk att ta det lugnt.
”Can’t believe I have to say this, but: PLEASE DO NOT HURT YOURSELVES WITH THIS BIRD BOX CHALLENGE. We don’t know how this started, and we appreciate the love, but Boy and Girl have just one wish for 2019 and it is that you not end up in the hospital due to memes.”
Netflix
Detta leder till två tankegångar hos mig.
- Vill ni testa att göra saker med en ögonbindel, gör gärna det men med måtta och tänk på alla de som lever med de förutsättningarna dagligen. De kallas för blinda och har inte så stort val, de lever i en ständig bird box challenge även utan invaderande utomjordingar.
- Om du vill sätta på dig en ögonbindel och försöka springa på hustak eller cykla nerför en skidbacke, gör gärna det. Varsågod. Det rimligaste är att vi ändå inte vill att ditt korkade DNA ska kunna leda till några avkommor. Det är hård konkurrens om priserna i Darwin Awards, så se till att vara kreativ.
Det är ju inte så att mänskligheten inte har lyckats hitta på dumheter tidigare, nu har vi bara lagt till det kreativa att vi antingen inte vill se när vi själva misslyckas (vilket ju kan vara fullt förståeligt, men lägg inte upp det på YouTube i fall), eller så vill vi bara trappa upp spånigheten till en ny nivå.
Så använd gärna ögonbindel men ha samtyckessex eller något annat som är lite vettigare och mindre påhittigt än att köra 60 meter sprintlöpning med ögonbindel.