Okej, det måste göras bara för att man ska kunna säga att man har gjort det. Just nu har jag tagit den bärbara datorn och sitter i mörkret tio i tolv på natten på balkongen med en kopp te. Roibos. Doften av smultronschersmin och syrén ligger som en sommarfilt runt huvudet och jag surfar mobilt. Ena kissen tittar på mig med ett frågande ansiktsuttryck var innebörd säkert inkluderad ”vad fasen sitter du här ute för, husse? Är matte sur på dig?” Nej kissen, husse är mobil. Man ska vara det nuförtiden. Det är modernt. Vilket kissen struntar högaktningsfullt i och stryker sig mot mitt ena ben som för att trösta mig. Katter begriper inte det där med att vara mobil. Jag förebrår dem inte, man kan inte förvänta sig det av en varelse vars gener får den att vara sovande i en högst stationär position större delen av dygnet. Men jag är mobil. Det du kissen, det hade du också velat vara om du hade kunnat använda en laptop till något annat än att sova på.
