Såg en debatt – apropå Schulman som varit i blåsväder nu på sistone – där han sablades ner av kultureliten i Sverige, chefredaktörer satt och sa ”Ja, sånt som Schulman håller på med vill vi ju förståss inte publicera” och ”Som publicist kan jag inte publicera sånt som han håller på med”. Ranelid och Birro gjorde klart för Alex att till kulturens finrum är han inte välkommen – inget de sa rakt ut, fast vad annat kan t ex Ranelid menat när han säger att ”Alex är en intelligent person, men varför väljer han att slösa sin talang på sånt där” och drog paralleller med stora författare som Alex aldrig skulle kunna bli lika bra som. Ranelid valde att inte ens tala till Alex direkt, trots att de satt i samma rum.
Då tyckte jag lite, mycket lite, synd om Alex. Han såg lite ledsen ut, som ett barn som just tappat sin glass i gruset.
Jo just det, det debatten handlade om var mobbing i det offentliga rummet. Jag funderade hela debatten på vad det offentliga rummet sysslade med där och då när de i samlad tropp angrep Alex från alla håll, som ett pack schakaler, och hävdade att det var det Schulman höll på med. Fast de kallade det ju förståss debatt.
Och för att citera Schulman själv: ”Lite måste väl folk tåla?”