Jag sitter och städar i Outlooks välfyllda e-postmappar. Ett ganska lätt men träligt arbete, till skillnad från vad datorn tycker som verkar arbeta så ettor och nollor flyger som en snöstorm över hela hårddisken. Eftersom det ligger uppemot åtta års e-postande slås jag av att e-posten, i takt med att fler och fler man känner använder e-post, har blivit som ett tvärsnitt av livet man levt. En inofficiell dagbok som på sätt och vis skriver sig själv medan man håller på med det som kallas för det dagliga livet. E-brev från gamla vänner som helt plötsligt hör av sig. E-brev från personer och företag som senare har blivit kunder. Släktingar och kunder som har avlidit. Företagskunder som gått i konkurs medan andra har skapats. Framgångar och bakslag, glädje och sorg, ilska och kärlek. Tänk vad mycket som ryms i ett e-postprogram utan att man tänker på det. Det var Dick Clark som sa att ”Music is the soundtrack of your life”, då får man väl säga att ”e-mail is the chronicle of your life”.