Det är intressant med filmer som vid första anblicken framstår som actionfilmer eller komedier eller någon annan lättsam genre, men som med lite eftertanke visar sig innehålla en allvarlig syn på mänskliga rädslor, fördomar och tankesätt. X-Men-filmerna till exempel. Effektfyllt actionröj, jo visst, men faktiskt betydligt mer än så. Ignorera alla slagsmål och exploderande prylar ett tag. Kommer ni ihåg människorna runt omkring filmens huvudpersoner, människorna som inte var mutanter? Hur rädda de var för mutanterna för att de var olika? Mamma som frågar sin son (som är mutant): ”Har du försökt att inte vara mutant?”. Hur man lyckas forska fram ett botemedel, som om att vara mutant vore samma sak som att vara sjuk? Känner du igen resonemangen? Testa att byta ut mutant mot homosexuell, och du får en alltför vardaglig människouppfattning.
Nu är Peter Jackson, ni vet liraren bakom den där lilla trilogin som baserar sig den okända författaren Tolkiens böcker om Frodo och hans gäng, på gång med en film som verkar vrida på verkligheten ungefär som X-Men. Filmen heter District 9, och kretsar kring ett flyktingläger någonstans i Afrika. Lokalbefolkningen är inte alls glada över flyktingarna och scener från stridigheter visar vad som brukar hända när det finns allvarliga och skilda uppfattningar om hur situationen egentligen är. Citaten från befolkningen känns igen. ”De hör inte hemma här.” ”Myndigheterna lägger ner så mycket pengar på dem.” ”De hålls ju i varje fall borta från oss.” ”De måste försvinna. Jag vet inte vart, men de måste bara försvinna”. Med jämna mellanrum brukar liknande flyktingsituationer dyka upp på tv-nyheterna från olika delar av världen. Skillnaden är att i District 9 handlar det om utomjordingar.
Återigen mänskliga förutfattade meningar och rädsla, sett genom en allvarlig skrattspegel. Förhoppningsvis blir filmen lika intressant som den verkar.