Ice Age 3 följer i samma spår som de tidigare filmerna med lagom skruvad humor, charmiga karaktärer och välgjorda animationer. Tycker du om de tidigare kommer du att gilla Ice Age 3, svårare än så är det inte. Sid är lika mycket stolpskott som alltid, Manny lika lugn med småhispiga inslag och så vidare. Det mesta hade faktiskt känts som en underhållande upprepning om det inte hade varit för den nya karaktären Buck, och att den sabeltandade sork-ekorren Scrat är precis lika suverän som alltid.
Den versionen som jag såg var 3D-versionen, vilket på det stora hela var en riktigt trevlig upplevelse. Det var verkligen inte någon haktappande ”wow, jag har aldrig tidigare varit med om något som coolt”-upplevelse, men det lilla extra djupet i bilden gjorde att filmen kändes lite mer levande och lite mer välgjord helt enkelt.
Men min uppfattning är att den nya dimensionen kom med ett pris. Kommer ni ihåg när det på allvar gick att börja använda datorer i katastroffilmer, och helt plötsligt skulle varenda pinal som flög, kastades, virvlade eller ens rörde sig smacka rakt in i kameralinsen så att klippet avslutades med att allt blev svart?
Det är lite av samma syndrom i Ice Age 3 med den nya dimensionen. Man vill pressa ut så mycket som möjligt av den nya dimensionen vare sig det är befogat eller inte. Ganska många sekvenser känns som at de har skapats, inte för att berätta något, utan för att man vill visa att ”titta, vi kan göra 3D”. Det spelar inte så stor roll, men det ska bli skönt när nyhetens behag med 3D har försvunnit så filmskaparna kan koncentrera sig på att berätta historier igen.
Vill du drabbas av några gapflabb, uppleva lite ny teknik och bara ha allmänt trevligt, då är Ice Age 3 3D något att se fram emot.
Ice Age 3 3D
Betyg: 3/5