Ofta brukar enkäter bara vara ytterst tråkig och intetsägade barlast på webbplatser, men ibland dyker det upp stjärnskott som manar till tanke. Ofta brukar den tanken vara ”vad menar de egentligen”.
Första meningen fungerar fint, den ger information och lägger upp för ett genomtänkt fråga att levereras. Som att placera bollen på straffpunkten och ta sats. Sedan kommer själva straffsparken som ska trycka dit frågebollen i svarsnätmaskorna. Och det är nu det börjar gå snett. ”Är du också på en liten lurvboll?” Va? Nej, jag håller på att sätta mig på katten ibland, men generellt sett försöker jag undvika att vara på lurvbollar. Och varken Micke eller Anastassija (prosit!) verkar vara på en lurvboll även om man inte ser på bilden vad de trampar på. Hon verkar ju sikta i alla fall.
Sedan kommer vi till svarsalternativen. ”Ja, jag ge mig en nu!”. Någonstans från skribent till publicering har meningen inte bara tvättats (legitim journalistterm för övrigt) utan även torktumlats. Alternativet två är i alla fall bättre: ”Nej, usch vad jobbigt!”. Är det jobbigt att vara på en lurvboll? Riskerar man att ramla av så man måste hålla i sig? Det måste vara en stor lurvboll, kan det månne vara en rodeohäst med genetiska inslag av långhårigt marsvin? Det måste vara jobbigt att hålla sig kvar på.
Men det är säkert bara jag som inte begriper, läsarna är i alla fall rörande ense om att vara oense eftersom nästan exakt hälften valde torktumlaralternativet medan hälften bara tyckte det var jobbigt.
Det påminner om den gamla enkäten ”Svarar du på enkäter på Internet?” med alternativen ”Ja” och ”Nej”. Eftersom jag borde ha röstat på nej röstade jag inte alls, för annars hade jag ju ljugit.
Det är svårt det där med enkäter. Eller hur? Dina svarsalternativ är ”Fröding”, ”Päron” och ”Jotack, men bara i tunntarmen”.