Spelutvecklare är ett fascinerande släkte. Stundtals så fascinerande att Sir David Attenborough borde ligga bakom en fåtölj med en kikare och berätta hur de egentligen funkar. Anledningen? När man har spelat en massa spel i några år har man drabbats av sin beskärda del av skräpspel. Inte bara dåliga, de är fulländade mästerverk i inkompetens, långtråkighet och fantasilöshet. En del spel lanseras oavsett hur dåliga de är för att de handlar om en häftig film eller har en populär huvudperson (en del Mario-spel till exempel). Men en del är bara totalt genomarbetat skräp. Så nu vet ni vad jag har suttit med den senaste tiden.