”Suget efter sushi har skapat en svart marknad för tonfisk, som är värd miljarder dollar,” skriver SvD och jag är osäker på om de bara citerar TT eller om de faktiskt dragit den slutsaten själva.
Artikeln ger ingen information som helst om hur de kommit fram till påståendet – att sushisuget skapat en svart marknad för tonfisk – och påståendet står liksom för sig självt. Som om man vill hävda trovärdighet genom att i nästa mening nämna att studien gjorts av International Consortium of Investigative Journalists. Ingenstans påstås det att det är konsortsiets slutsats. Det kan med andra ord lika gärna vara ingressmakarens eget påfund. Den här typen av journalistik tycker jag är snudd på ohederlig, eftersom deras egna slutsatser vinner legitimitet genom att nämnas i samma sammanhang som en betrodd källa, dock utan uppenbar anknytning. Det man vill åstadkomma är att läsaren själv gör den kopplingen, att läsaren drar slutsatsen att det måste vara den betrodda källan som planterat den slutsatsen och att det är därför den nämns i artikeln. För det mesta är det sant också, och det är inte omöjligt att SvD är helt och hållet ärliga och uppriktiga. Men hur ska man kunna urskilja osanningarna? En lögn gömmer sig som bäst mellan två sanningar…