Läste precis lite om om det senaste politiska blåsvädret angående att Wikileaks uppgifter att utrikesminister Bildt och migrationsminister Billström ska ha sagt att Sverige inte kunde/ville ta emot fler invandrare. Men jag tänker inte ge mig in vare sig i Wikileaks-debatten eller invandrardebatten. Låt oss fortsätta.
Däremot lyckades SVT få tag på Billström för kasta frågor på honom, varvid följande ska ha utspelat sig (och jag citerar Expressen).
Men några svar om vad som sades under mötet fick inte Rapports reporter. I stället valde ministern att konsekvent upprepa samma sak ett 17-tal gånger under en tre minuter lång intervju.
– Den svenska regeringen kommenterar inte på något vis de här så kallade Wikileaksdokumenten eftersom de handlar om tredjehandskällor. Det har vi ingen möjlighet att kommentera, sa Billström till SVT.
Första tanken var att Billström verkar ha fått mediaträning av en papegoja, men en liten annan tankebana tål att fundera lite på. Självklart vill Billström vinna tid och svara på så lite som möjligt så svaret är inte så revolutionerande, men man kan ju fundera på hur journalisten tänkte. För precis lika mycket som Billström inte vill svara, lika mycket vill ju journalisten göra ett scoop, det hör liksom ihop med bägge parternas jobb. Hur många gånger är vettigt för en journalist att fråga om samma ämne när intervjuobjektet inte kan eller vill svara? För intervjun måste ju ha sett ut något i den här stilen.
Svt: (Frågar något om Wikileaks-uppgifterna).
Billström: Det har vi ingen möjlighet att kommentera.
Svt: (Frågar något om Wikileaks-uppgifterna).
Billström: Det har vi ingen möjlighet att kommentera.
Svt: (Frågar något om Wikileaks-uppgifterna).
Billström: Det har vi ingen möjlighet att kommentera.
Svt: (Frågar något om Wikileaks-uppgifterna).
Billström: Det har vi ingen möjlighet att kommentera.
Svt: (Frågar något om Wikileaks-uppgifterna).
Billström: Det har vi ingen möjlighet att kommentera.
Svt: (Frågar något om Wikileaks-uppgifterna).
Billström: Det har vi ingen möjlighet att kommentera.
Svt: (Frågar något om Wikileaks-uppgifterna).
Billström: Det har vi ingen möjlighet att kommentera.
Svt: (Frågar något om Wikileaks-uppgifterna).
Billström: Det har vi ingen möjlighet att kommentera.
Svt: (Frågar något om Wikileaks-uppgifterna).
Billström: Det har vi ingen möjlighet att kommentera.
Svt: (Frågar något om Wikileaks-uppgifterna).
Billström: Det har vi ingen möjlighet att kommentera.
Svt: (Frågar något om Wikileaks-uppgifterna).
Billström: Det har vi ingen möjlighet att kommentera.
Svt: (Frågar något om Wikileaks-uppgifterna).
Billström: Det har vi ingen möjlighet att kommentera.
Svt: (Frågar något om Wikileaks-uppgifterna).
Billström: Det har vi ingen möjlighet att kommentera.
Svt: (Frågar något om Wikileaks-uppgifterna).
Billström: Det har vi ingen möjlighet att kommentera.
Svt: (Frågar något om Wikileaks-uppgifterna).
Billström: Det har vi ingen möjlighet att kommentera.
Svt: (Frågar något om Wikileaks-uppgifterna).
Billström: Det har vi ingen möjlighet att kommentera.
Svt: (Frågar något om Wikileaks-uppgifterna).
Billström: Det har vi ingen möjlighet att kommentera.
Efter sjutton börjar det tydligen gå upp för journalisten att Billström kanske inte kommer att säga något vettigt. Men en artonde gång kanske? Är arton det magiska talet, punkten där Billström ger upp och berättar allt? Eller kanske tjugo? Trettio?
Nåja, jag tänker inte peka finger åt någon av dem, i det här fallet gjorde bägge sitt jobb med smått löjeväckande resultat. Och jag hoppas journalisterna fortsätter att gräva, för oavsett om Wikileaks uppgifter stämmer eller inte behövs det tas reda på hur det egentligen ligger till. Ge papegojan några nötter och Assange några fler trasiga kondomer så kanske det händer något. Och säg åt Assanges försvarsadvokater att studera svensk lag innan lägger upp nästa strategi.