Det finns flera exempel på personer vars okunnighet skänker omgivningen känslan av lika delar humor som önskan att ge dem en extra årskurs i grundskolan i födelsedagspresent. Till exempel gästen på restaurangen i Stockholm som undrade om det gick att få ris i stället för potatis till lunchen. Det hade varit en relevant frågeställning om inte restaurangens uttalade policy och stora skrytfaktor varit att de enbart serverade närodlat.
Efter 22 år som spelrecensent och någonstans över 2000 spelrecensioner vågar jag nog kalla mig erfaren. En del recensioner har varit skräp, andra underbara, en del har passerat obemärkta och några har lett till hot av olika eftersom jag har tyckt “fel”. Det går inte att tycka något om ett spel så att alla blir nöjda, och meningsskiljaktigheter hör till. “It comes with the territory”, så att säga. Men det finns en sak som jag tycker är så patetisk, så okunnig och så samtidigt så underhållande att jag skulle vilja slå kritikern i pannan med en ordbok. Många gånger. Och hårt. För det är i all sin stupida glans ett underbart argument.
Recensioner ska vara objektiva.
Smaka på den ett ögonblick. Recensioner ska vara objektiva. Visst är det ett härligt argument? Låt oss kratta manegen med hjälp av Nationalencyklopedin:
Subjektivitet – som mest tar hänsyn till egna värderingar (och förutfattade meningar) (vid bedömning e.d.)
Objektivitet – saklighet, opartiskhet (motsats subjektivitet)
När vi ändå håller på kan vi slå upp termen “recension”:
Recension – traditionell form av presentation och bedömning i massmedier.
En recension handlar alltså om att presentera en bedömning av något. Subjektivitet är att ha egna värderingar och åsikter, och dess motsats objektivitet är att inte tycka något och inte ha några egna värderingar eller åsikter.
Det korkskallarna förespråkar är att recensenten ska skriva om något är bra eller inte, men får inte på något sätt ha några åsikter om det är bra eller inte. Säg vad du tycker utan att tycka något. Det enda de lyckas med är att framstå som okunniga gnällspikar med uppfattningen att “jag tycker inte som du, och min subjektiva åsikt är mer rätt än din subjektiva åsikt”.
Som recensent skriver jag vad jag tycker, och om du håller med mig eller inte struntar jag i. Alla kan inte tycka likadant. Och när jag tycker att alla som skriker om objektiva recensioner är obildade korkskallar, då är det min subjektiva åsikt.