Världsmästerskapen i friidrott har sparkar igång igen, och även om jag tycker att det har blivit synnerligen ointressant på grund av nutidens dopingaffärer, finns det fortfarande delar som jag tycker om och faktiskt hellre läser om än världsrekord och guldmedaljer. Under VM 2009 skrev jag ett inlägg om Savannah Sanitoa, kulstöterskan från Amerikanska Samoa som inte klarade kvalet i kula, men som passade på att ställa upp i 100 meter löpning i stället.
Den här gången handlar det också om 100 meter löpning och Daniel Philimon från Vanuatu (och för övrigt landets enda deltagare). Han kom till VM med tävlingens sämsta personbästa på 12.23, men krossade sitt rekord med sju tiondelar trots en skada i låret. Och trots att han rest till Moskva via Australien och fick springa ett enda lopp är han supernöjd.
– Jag är inte van vid så här bra förhållanden så det är kul att få vara här.
Var du nervös?
– Nej. Det var bara kul.
Vem vinner VM?
– Usain Bolt. Jag hoppas få träffa honom. Men nu ska jag sätta mig på läktaren och lära mig genom att titta.
Heja Philimon, jag tycker att du är en bättre representant idrotten än många som springer mycket snabbare. Jag hoppas du får vara hel nästa VM så att vi får se mer av dig då.