Nu är det påsk och då ska det trugas, bjudas, tjatas och pockas. ”Ska du inte ha lite godis ändå?” och så åker skålen eller påsen fram. ”Du som springer så mycket kan väl ta lite extra?” och så viftas det lite med påsen. Hur ska man förklara för de välmenande personerna att man inte vill ha, så att de förstår, när det tjatas så in i norden?
Detta trugandet går mig på nerverna, för jag vill inte gärna säga som det är. Sanningen kan vara sårande. Men jag tycker smågodis är riktigt äckligt.
Slaktavfall, dvs gelatin som utvinns från kadaver av gris och nöt. Krossade insekter för färgernas skull. Kemikalier, till exempel azo-färger som numera tack vare EU är tillåtna igen, trots att de bland annat medför hyperaktivitet och koncentrationssårighet hos barn. Palmolja, som egentligen inte är äckligt men däremot grov miljöförstöring.
Om ni gillar godis så ät det, och vill ni vara snälla så bjud gärna. Men acceptera ett ”nej tack” för vad det är om ni får ett, och fråga helst inte varför. Alla dietar inte, alla tänker inte på vikten eller oroar sig för hälsan. Det är inte alla som är veganer, som därmed inte äter godis med djurdelar i. Även om många oroar sig för sockret är det långt i från alla som gör det.
Vissa tycker bara det är äckligt.