Denna händelse ägde rum en fredag i början av 2000-talet. Jag hade ännu inte hunnit hem till min kolonistuga i Bromma efter ett besök på en maskinmässa i Jönköping, så dagens händelser utspelade sig inledningsvis helt utan min inblandning och vetskap.
Den morgonen hade mina grannar Harald och Larry hyrt en jordfräs av K-Rauta. Med stor möda hade de lyckats att få ut den tunga jordfräsen ur bakluckan på bilen. Det var bara Larry som fick en lättare klämskada på höger långfinger. Alla startinstruktioner fullföljdes till punkt och pricka. Det skulle visa sig att det omedelbart uppstod ett problem. Jordfräsen var inte benägen att starta. Den var rent av riktigt tjurig. Harald är förskollärare och Larry säljer soffor så att deras kraftpotential inte var tillräcklig. En tredje granne med lite kraftigare överarmar skulle hjälpa till med kraftiga ryck i startsnöret. Gerard fattade startsnöret och med ett kraftigt ryck gick startsnöret av. Startsnöret var för kort så vid rycket brast snöret längst in i navet. Något skamsen lämnade Gerard platsen och gick hem.
Varken Harald eller Larry besatt någon kunskap om verktyg och dess användning så nu var de tekniska kunskaperna helt uttömda. Möjligen kunde Harald som är lärare stava till skiftnyckel. Efter ett par timmar hade de köpt ett nytt dyrt startsnöre på OKQ8-macken och återvänt till stugan. Gerard som känt sig skyldig till maskinhaveriet kom tillbaka och försökte hjälpa till med reparationen. Eftersom ingen av de tre besatt något tekniskt kunnande så blev diskussionen något högljudd om reparationens genomförande. Gerard gick hem. Förbannad. Larry gick hem till min hustru och frågade efter mig. Surt gick han hem igen. Vid ettiden hade han varit hem till mig två gånger. Sista gången berättade han för hustrun att han var så förbannad att näsvingarna fladdrade. Då är det kris.
Vid tvåtiden hade de lastat in jordfräsen i bilen igen och åkt tillbaka till K-Rauta och bytt till en ny. Samma rutin igen. Ut med åbäket ur bilen, Larry klämde samma långfinger. Han blev helt galen, slet och drog i fräsen, gormade och svor och förbannade allt som har motor. När känslorna hade svalnat hade de gått upp till trädgårdsmöblerna och tagit ett par öl. Därmed blev inte allt så dystert. Nu skulle det minsann fräsas. Inte heller denna gång gick det som tänkt var. Inte startade den här jordfräsen heller. Åter började springandet hem till hustrun med en förfrågan om en eventuell tid för min hemkonst. Hon rodde att jag skulle vara hemma vid sextiden så då kunde de komma tillbaka.
Jag hade nätt och jämt stängt grinden förrän Larry kom rusande. Med vilda gester visade han hur febrilt de hade kämpat med de bägge jordfräsarna. Jag lovade att komma över och se om jag kunde hjälpa herrarna i deras nöd. Efter kaffe och ett par smörgåsar gick jag över till granntomten för att kika på fräsen. Motorn var en ordinär Brigg & Strattonmotor på 8 hästkrafter. Jag såg på en gång att en kabel på tändmodulen såg lite konstig ut. Tändmodulen är dirigenten i motorns tändsystem. Jag lutade mig över motorn och fingrade lite på förgasaren med vänster hand. Med höger hand däremot, tryckte jag upp kabeln i tändmodulen och kände hur kabelskon fäste i modulen. Så reste jag mig upp, tittade på Harald och Larry, och sparkade till skyddsplåten till knivvalsen så att den skallrade. Så tar jag startsnöret, rycker till och startar motorn. Helt förbluffade stirrade de på mig, tittade på varandra men sade inte ett ord. Jag tyckte att de skulle köra så länge de kunde nu när motorn äntligen hade startat.
Vid åttatiden på kvällen mullrade jordfräsen för fullt. Vid tiotiden slutade det idoga arbetet. Det visade sig att de inte hade tordats stänga av motorn på hela tiden. De hade tankat med motorn på tomgång och naturligtvis spillt bensin både här och där. Inom koloniområde har jag blivit något av en häxdoktor på motorer. Varken Harald eller Larry vet ännu idag hur reparationen egentligen gick till. Jag har inte haft hjärta att berätta det. Samtidigt är det roligt också därför att det ännu idag kan komma fram det här med jordfräsen.
/Krokrot