Trams på allsången

Allsången brukar vara platsen där nya artister når ut till en bredare publik, befäster sin position som rikskändisar och gör sig ett namn. Unge herr Saade fick chansen i slutet av juli men lyckades på något sätt bara cementera bilden av ung, bortskämd pojkspoling.

Att använda väldigt Jackson-inspirerade detaljer som hatt och en handske hade varit ett smart drag, om han hade kunnat bära upp det. Nu drog han tankarna till Michael Jackson, men utan att kunna dansa lika bra och utan att ha konditionen för ett sådant uppträdande. Grabben var dyngsvettig och andades riktigt tungt redan i första refrängen. Hela framträdandet kändes hafsigt, ointresserat.

Efter att ha flåsat sig igenom ett slarvigt framträdande av sin enda hitlåt gick han på med trotsattityden mot den betydligt mer rutinerade Måns Zelmerlöw, som faktiskt är en halvkompetent programledare. Han kommer förmodligen att bli bättre ju mer han lär sig. Stackars Saade verkade inte förstå hur han framstod. Jag misstänker att meningen var att han skulle framstå som självsäker och världsvan, eller nått åt det hållet.

För det kan omöjligen ha varit hans avsikt att framstå som en bortskämd grabbhalva utan en halv skopa uppfostran i huvudet och blott en halv tanke bakom pannbenet.