De små vildkatterna som adopterade oss som husse och matte i september förra året har nu installerat sig överallt.
Husses skrivbord invaderas regelbundet, tro inte att de kliver runt och bredvid heller. Nej, rakt på tangentbord och mus förstås så de skriver och klickar hej vilt på husses dator.
Matte har lite för mycket saker på sitt skrivbord för att det ska vara riktigt bekvämt att trampa runt, men handsfreesettet till mobilen är lovligt byte tycker de små och försöker stjäla lurarna så fort de får chansen.
Textilier av olika slag är byten att dra iväg med, saknas en strumpa är det bara att leta under sängen dit rovdjuren drar sina stulna byten. Halsdukar, mössor, tröjor, strumpor – allt riskerar att försvinna in under dubbelsängen när de små textiltjuvarna är i farten. Allting är leksaker eller mat, möjligen båda samtidigt, för de små pälsbollarna. Det inkluderar mattes strumpor, oavsett om mattes fot är i strumpan eller ej.
Kvällstid, när matritualen klarats av, vill småtrollen gosa och då kan det hända att det blir så mysigt att man måste bitas lite. Inte hårt, inte så det gör ont. Då, när det är så himla mysigt och fint kan man vilja hålla lite i någon del av husse eller matte, fingret, foten eller vad som nu är närmast. Jag antar att de med sina små nyp säger samma sak som salig Kajsa gjorde när hon skallade husse på näsbenet så ögonen tårades. Jag tror det är kattspråk för ”Dig gillar jag!”.